Meny
– Jag växte upp på landsbygden framför allt med min mormor och morfar. Det var en bra upp- växt egentligen men i skolan blev jag mobbad. I lågstadiet var det inget grovt men ju äldre jag blev dessto tuffare blev det. – Slagsmål, öknamn, allting. Jag var varken populär eller någon om fick ta plats.
– När jag och mina kompisar var runt 13-14 år började vi dricka. Vi festade ofta och jag märkte att om jag drack stora volymer tyckte mina klasskamrater att jag var häftig, det var så det började. Jag fick börja vara med för jag klarade att dricka mycket, hade skinn på näsan och helt plötsligt var jag populär. Efter en tid drack vi också i skolan. Vi kunde smyga iväg bakom ett skjul på rasterna och dricka och sen gå in och göra engelskaprovet. – Ingen märkte någonting.
– Johanna klarar precis av skolan och får sina slutbetyg. Hon är nu 18 år och flyttar till Stockholm så snart hon kan. Och nu börjar festandet eskalera.
– Jag fick jobb på en förskola där jag jobbade några år. På morgonen innan jobbet drack jag, jag smög iväg och drack under arbetstid och jag drack förstås mycket efter jobbet. Jag hittade alltid på någon ursäkt eller anledning att inte följa med på möten och annat när jag var onykter på jobbet utan sa att jag skulle ”hålla mig med barnen ute på gården” eller något annat som gjorde att jag kunde hålla avstånd till kollegor och vara utomhus. Och när arbetsuppgifterna funkar och inget märks är det ju inte heller någon som misstänker att en medarbetare/kollega/anställd missbrukar.
Men en dag märker Johannas chef att hon är full på jobbet.
– Min chef tog in mig och sa att hon ville ha ett medarbetarsamtal om alkoholproblem. Jag erkände, jag fick en skriftlig varning och vi bestämde att jag på egen hand skulle söka behandling. Den behandlingen hjälpte mig bara en kort stund, och jag hittade liksom ett sätt att lura den handlingsplan gällande alkohol på jobbet jag fått. Jag fick ju t ex göra alkotest på jobbet varje morgon men började kalkylera hur mycket jag kunde dricka dagen innan för att blåsa noll morgo- nen efter. Så snart var jag tillbaka i att dricka, festa, sjukanmäla mig på måndagarna och ta ledigt på fredagarna. Så där pågick det.
Men följderna av Johannas alkoholism ska snart visa sig. Hennes bukspottskörtel kollapsar på grund av hennes höga levervärden och hon läggs in med premissen ”det är inte säkert att du kommer levande härifrån.” Nu blir Johanna rädd.
– Riktigt rädd.
– Jag visste förstås att jag hade haft ett missbruksproblem men jag ville inte ta tag i det. Men nu höll jag på att dö på grund av att jag druckit för mycket. Läkarna gör en anmälan om tvångsomhändertagande och Johanna blir inskriven och får behandling. Efter behandlingen kommer Johanna i kontakt med StepOne.
– StepOne har varit helt fantastiska. Hade det inte varit för dem så hade jag fortsatt dricka. De och min sponsor har betytt all skillnad och jag hoppas att du som läser det här ska veta att det blir inte bättre om du inte slutar.
-Ta hjälp!
Till dig som arbetar och har personalansvar låter Johanna hälsa: Prata med dina medarbetare om alkohol, se till att ni ser över er alkohol- och drogpolicy och stötta den som behöver och vill ha hjälp. Misstänker du att det finns en misstänkt alkohol- eller drogproblematik att ta tag i, konfrontera din medarbetare och ta hjälp.
Matilda är kär. Upp över öronen förälskad. Killen hon har lärt känna över den senaste tiden är romantisk, stilig, påhittig och kreativ. Han är också alkoholist.
– Jag kommer så väl ihåg hur bra det kändes i början. Jag hade verkligen längtat efter en relation och Johan och jag blev blixtförälskade. Men efter en tid tillsammans börjar Matilda förstå att Johans relation till alkohol inte är helt sund.
– Vi gick ju ofta ut och åt eller hade det mysigt hemma med vin och god mat. Men efter ett tag började jag reflektera mer och mer över mängderna Johan drack, och hur viktigt det var för honom att alkohol alltid fanns nära. Drack jag ett glas vin så kanske han drack en, två eller ibland tre flaskor. Då handlar det förstås inte om att ha det mysigt. Det gick liksom upp för mig mer och mer.
– Min man dricker för mycket, och jag är medberoende. Och Matildas medberoende blir snabbt tydligare för henne.
– Jag frågade mig själv ”dricker jag för mycket?” ”dricker min man för mycket?” och svaren blev solklart ja, både för
mycket och för ofta. Efter det försökte jag så gott jag kunde att påverka Johan att dricka mindre genom att själv sluta
dricka.
– Då tyckte han att jag var tråkig, och förlöjligade eller förminskade det jag sa och fortsatte dricka själv. Men jag visste att det här inte var sunt. Det är viktigt att lita på den magkänslan. Jag såg hur vi alla mådde av hans dåliga alkoholvanor. Jag försökte förklara att jag tyckte mig se tecken på alkoholism och att han borde dricka mindre. Men herregud det är svårt att nå fram till en alkoholist, som inte kan se sitt eget missbruk. Det är ett ultimatum som krävs. Matilda konfronterar Johan och säger att hon vill avsluta relationen om han inte slutar dricka. Johan tar det nu på allvar. Konsekvenserna kan inte vänta mer och kort därefter skrivs han in på behandlingshem.
– Du behöver vara tydlig och konsekvent när du ska konfrontera en anhörig. Stå på dig. Det är stopp nu. Johan kommer hem från behandlingshemmet och mår bättre. Nu börjar arbetet med att hålla sig nykter.
– Jag blev rekommenderad StepOne genom en av Johans nyktra vänner. Jag ringde och behövde inte berätta mer än
jag kände för just då. Det var som att ringa en vän. Några timmar senare kom en terapeut från StepOne hem till oss, och direkt kände jag att det här är något annat. Det här är mänskligt.
– En vän som med kunskap och engagemang genuint vill hjälpa oss. Det är en vänskap som består och som vi ofta ringer för råd och stöd fortfarande.
Johan lever idag ett nyktert liv, och han har återfått kontrollen över sin riktning. Och nu vill han leva nyktert. Han engagerar sig i barnens liv, de cyklar tillsammans och han är fotbollstränare för yngsta sonens fotbollslag. Både Matilda och Johan har idag ett skräddarsytt mentorskap med terapeuter från Stepone.
– Relationen till personerna på Stepone har gjort all skillnad för oss. Det hade inte gått utan dem.
– Jag började som många att dricka i tonåren. Då var det någon enstaka gång i månaden så där. Under Universitetstiden blev det mer, och på ett annorlunda sätt. Alkohol romantiserades och det blev självklart att dricka ofta och mycket. Alldeles för mycket. Jag minns hur vi kunde skryta och mäta oss med varandra om hur mycket vi hade druckit kvällen och dagen innan. – Det blev början på mitt missbruk. Stefan lyckades efter studierna landa ett välavlönat arbete. Livet bestod av mycket resande. Bland annat till Belgien där Stefan skulle träffa sin framtida fru.
– Då kände jag inte att jag ”dricker för mycket”. Jag tänkte ju fortfarande att jag var en kul typ och alkoholen liksom hjälpte mig att vara det. Men så var det inte alls. En dag konfronterades jag av en nära vän som sa att jag bara babblar när jag dricker och tillslut ställde min dotter ett ultimatum.
– Du behöver få hjälp med ditt beroende, pappa. Egentligen skämdes jag aldrig över mitt sätt att dricka. Jag visste att jag hade svårt att säga nej till alkohol, jag visste att jag dricker för mycket, jag visste att jag hade alkoholproblem men det tog tid för mig att vilja sluta dricka.En dag vaknade jag med ett ofantligt självförakt. Ett självförakt jag nog burit med mig hela livet. Men den här dagen såg jag mig själv utifrån. Jag hade blivit en person jag inte alls trivdes med att vara. Jag måste få hjälp om jag ska klara det här. Vändningen skulle komma när Stefans nyktra vän Jan kom över för att lyssna.
– Jag hade turen att ha Janne som tipsade om StepOne och det är jag så enormt tacksam för. Det som var hela skillnaden för mig var bemötandet. Jag kom in i en gemenskap där jag från första sekund ge- nuint kände att de här människorna bryr sig om mig och vill att jag ska få de bästa förutsättningarna att lyckas få ordning på mitt liv. Det var okonstlat och innerligt personligt. En kompis som kunde nå fram.
– Det viktiga för StepOne var hela tiden att jag skulle få hjälp utifrån mina förutsättningar. Jag behövde skrivas in på behandlingshem för att lyckas och det var så befriande att Per och gänget på StepOne löste allt det så jag fick fokusera på mig, och ge mig själv chansen till ett nyktert liv.
– Idag är det två år sen jag drack sist. Jag har fortfarande kvar mina vänner och jag har fått tillbaka relationen till min dotter. Vi träffas så ofta vi kan och jag har fått ta tag i de där bitarna jag inte tyckte om med mig själv.
– Till dig som läser det här vill jag säga, det är inte beckmörkt. Det går. För mig började det med ett kort möte med StepOne som inte innebar något mer än en kopp kaffe. Men jag fick ett helt liv tillbaka, vid sidan av den där koppen.